Alexander Norén tog sin tyngsta titel i karriären när han vann 2017 års BMW PGA Championship. Segern kom efter ett avslutande banrekord på Wentworth – 62 slag. Segern var hans nionde på Europatouren.
– Det känns fantastiskt, galet, för jag hade inga tankar på att vinna när jag gick ut i morse. Jag tänkte inte på det. Jag gick av banan ganska arg i går efter att ha gjort en bra runda, –2, och sedan chippat i vattnet från greenens baksida på 18. Så det är en bra känsla nu, men det känns overkligt.
Vid vilken tidpunkt insåg du att du kunde vinna?
– Efter birdien på 12:an. Den var väldigt bra. Du försöker alltid att komma i den där zonen som alla talar om, när du har lite adrenalin blandat med fokus. Det var den jag försökte komma in i. Efter birdien slutade jag tänka på ditt och datt, allt som känts fel. Jag ville bara göra klart det jag skulle göra. Efter den där birdien kände jag mig säker när jag gick till 13 och 14. Vädret hjälpte mig eftersom det började regna lite när jag spelat klart. Men vädret var bra och det är trevligt att komma ut på banan en dag som denna. Du får så mycket positiv energi från banan när du kommer från en blåsig och svår dag som gårdagen. Banan blir lättare än den kanske egentligen är, för du hade den tuffa dagen i går. Så jag tror det var därför jag gjorde en låg score i dag.
Din tredje seger i Storbritannien Varför älskar du att spela där så mycket?
– Jag har alltid gillat brittiska golfbanor. Det finns fina linksbanor, bra parkbanor och jag har alltid gillat Wentworth. Publiken applåderar alla spelare. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån. Av någon anledning har jag alltid känt mycket stöd från britter jämfört med andra platser.
Spelarna framför dig gjorde många birdies och då sätter du plötsligt målet som de får kämpa för att matcha. Har du själv varit i den situationen och känt hur trycket stiger?
– Jag tror inte att jag har varit i den situationen, men jag tror det kan vara lite frustrerande. En kille som spelar tidigt, som inte tror att han har en chans att vinna, och helt plötsligt lägger han in en bra score. Du har spelat bra i tre dagar men plötsligt är det lite svårare att sänka puttarna, kanske. Tja, jag har varit med om det. Det påminner om när du känner att du slår mycket bra slag i en tävling men inte sänker puttarna. I dag var det helt annorlunda för mig. Jag sänkte så många putter, och då får du förtroende för greenerna. Plötsligt verkar allt vara möjligt. Andra dagar är det raka motsatsen. Så det är en knepig situation när någon kommer upp bakom.
Tittar du mycket på leaderboarden, som på 18:e hålet: Visste du vad putten gällde? Du sa att dina händer skakade. Visste du att det var för banrekordet?
– Jag tittar vanligtvis på leaderboarden hela tiden men på den sista greenen försökte jag att inte göra det.Du kan spela konservativt om du behöver eller aggressivt om du behöver, men på den sista greenen… av någon anledning ville jag inte titta på den. Jag ville bara få den putten i hålet och komma av banan 11-under. Jag ledde jag med två slag vid det tillfället, och jag trodde att någon skulle kunna nå –11 för att dela, kanske. Men de skulle vara tvungna att spela väldigt bra sista nio för att komma till –12.
Ingen har vunnit mer regelbundet än du under det senaste året. Vad känner du att det betyder när du går in i majors, och vad behöver du göra för att plötsligt vara med och slåss i dem, tror du?
– I mitt huvud kan den här tävlingen jämföras med en major. Det enda jag har försökt göra är att spela bättre mot ett bättre fält och bättre, tuffare banor. Och jag ser det här som en mycket svår bana mot ett mycket tufft fält. Så detta är mycket nära en major för mig. Mitt självförtroende stärks. Det är bara att arbeta mot målen; försöka förbättra mina svagheter och förbättra mina styrkor och försöka lista ut var jag förlorar slag och var jag kan tjäna slag. Men överlag ger en vinst här ökat självförtroende, och det är det jag alltid har behövt, tron på mig själv. Då är det lättare att fokusera på vad du behöver göra.
Scoren var anmärkningsvärd. Du var tre slag bättre än någon annan i fältet. Brukar du posta så låga rundor som denna?
– När jag var yngre sköt jag några låga rundor, men också några mycket höga. Jag kände mig inte nervös. Jag känner mig mycket mer nervös när jag skjuter högt än när jag skjuter lågt och jag tror vissa spelare kanske känner motsatsen. De bryr sig inte när de skjuter högt. Men jag har alltid brytt mig när jag skjuter högt och bryr mig inte så mycket när jag skjuter lågt. Så det är kanske anledningen till att det kändes lättare.
Har du någonsin varit 10-under på en riktig golfbana innan?
– Ja, jag sköt 10 under i Portugal en gång. Och på Leithan Links när jag var 18.
De två uppehållen du hade under 2014 och 2015 – hur frustrerande och hur djupa var svackorna. Hade du väntat dig att kunna komma tillbaka så starkt?
– Jag hade bra perioder före 2009. 2008, 2009, 2011, 2012 och periodvis lite här och där. Men jag hade aldrig ett bra spel från tee. Jag var alltid ganska orolig över vart bollen var på väg från tee, och jag kunde inte riktigt spela riktigt svåra golfbanor bra. Det var det jag jobbade mest på: Att få bollen på fairway lite oftare. Det ger mer lugn och då kan jag träna på hela spelet och inte bara oroa mig för att jag ska skicka några bollar out-of-bounds varje runda. När jag blev skadad visste jag alltid att jag skulle komma tillbaka. Men kanske fick det mig att tänka lite mer på hur jag tränar smartare.
Vad gick igenom ditt huvud på 18 när du var där på fairway och tittade ner mot green? Tänkte du att du skulle kunna komma ner på två därifrån?
– Ibland är avstånden bra, du gillar avståndet och hur vinden ligger på hålet, läget. Jag slog för långt dagen innan, rakt över green från ett dåligt läge. Sista dagen hade jag ett bra läge. Jag visste att en järnfemma skulle landa på främre green och jag kunde inte slå den över, även om jag försökte. Det ger dig mycket självförtroende inför slaget. Så när jag stod över bollen visste jag att om jag bara träffar bollen hyfsat, och inte hookar, då går det bra. Och det blev riktigt snyggt, rakt på flaggan. När alla siffror är rätt och vinden, får du en mycket tydlig bild av vad du vill göra. Men det var fortfarande väldigt nervöst.
Hur långt var slaget?
– Jag hade 230 yards till flaggan. Men jag behövde bara studsa in den på 210.
